Nakenfis

Jag lovade sist att berätta hur jag hamnade näck på ett par pallbockar. Egentligen är det inte så komplicerat utan handlar mest om att det är dags för ny lack. Eller ja... enligt Ägarinnan så är det dags för ny lack. Visserligen tycker hon inte att jag är så ful i vitt men det handlar nog mer att hon inte är något större fan av biltvättande och att det börjar bli lite sådär med min lack på några ställen. Till exempel så syns min gamla färg, blå, i lister när man öppnar och stänger dörrar och det är mer än vad Ägarinnan klarar av. Så sagt och gjort så gick hon och Bilmeks Raggarn lös på mig för ett par dagar sedan. Ägarinnan som annars brukar ha en lite mer försiktig framtoning i skruvandet(eftersom inte inte vet hur man gör) gick nu loss rejält på framvagnen. Jag är riktigt impad och hon lyckades inte ta sönder någonting! 
Det som dock bekymrar mig mest just nu är hur länge jag kommer behöva stå naken och vänta tills hon har bestämt sig för vilken färg jag ska lackas i. Lackerar´n som ska göra jobbet har gissat på minst  6 mån men jag hoppas att det i alla fall blir innan midsommar. Lackerar´n är en bra kille. Ägarinnan  brukar säga att hon ska lacka mig rosa med en Hello Kitty på huven men Lackerar´n  har lovat mig att han inte under några omständigheter kommer gå med på att lacka mig i den färgen vilket känns väldigt tryggt.  Lackerar´n är från början Bilmeks Raggarens kompis och han brukar vara med på Raggarfikan på Söndagarna. Eller ja... han har nog suttit kvar sedan söndagen innan för om det något han och dom andra grabbarna verkligen är bra på så är det att sponsra det lokala cafélivet. Det är ett riktigt roligt gäng som gärna delar med sig av sina äventyr och sånt gillar jag. I alla fall, lack var det vi pratade om. Ägarinnan har bestämt att jag ska bli röd men jag får behålla min svarta fartrand. Jag tror att jag kommer att passa bra i rött och svart om hon nu kan bestämma sig vilken röda färg jag ska få. Det fanns nämligen flera "mörk vinröda" nyanser än vad hon hade tänkt sig och sen måste hon ju välja om det ska vara metallic eller pearl etc. Ja ni vet hur det är när tjejer ska bestämma sig för något.... Jag kommer högst troligen att få stå naken här tills jag trillar ner. Det är bäst att jag avslutar här.
Tack för att du tog dig tid att titta in. Hälsa gärna på snart igen för jag kommer nog som sagt bli stående såhär ett par veckor till. Ha det fint! /Hajbilen
Ps Visst ser jag skitrolig ut utan vinge. Ägarinnan säger att jag får plattare rumpa än henne utan den. Jag vet dock inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte :-0 Ds.  

 

Hängbuk

Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen och man skulle kunna tro att det inte har hänt någonting. Men så är inte fallet eftersom Ägarinnan är som en Duracellkanin på speed när hon hittat något hon tycker är kul. Just nu står jag till exempel uppställd  på ett par pallbockar helt näck och väntar på bättre tider. Hur det gick till går att beskriva genom denna ekvation: 

I behov av ny lack + hängbuk = skruva + Ägarinnan & Bilmeks Raggren x Pi = Jag näck på fyra pallbockar

Mer utförligt beskrivet så gick det till så här: Det började för ett par veckor sedan när Ägarinnan och Bilmeks Raggaren skulle ta tag i mina hängande buk. Delar till avgassystemet och nya ljuddämpare beställdes hem. Tillsammans med mina nya reservdelar så placerade sig Bilmeks duon under mig och skruvandet startade. Eller ja.. så mycket skruvande var det inte utan mer ta isär avgassystem och det var mest Bilmeks Raggaren som stod för den biten. Ägarinnan hade inte riktigt så mycket koll på vad som var avgassystem och vad som var ljuddämpare så hon hade en mer konsulterande roll i detta lilla projekt (rollen i att ligga på mage och titta om ljuddämparna satt på samma ställe som de gamla eller om de hade kommit högre upp). Roligt hade dom i alla fall och klar blev jag också till slut. Resultatet blev en något mindre hängig buk men ändå inte jämförbart med ett 6-pack. Duon var nöjda med mitt nya bukomfång men fortsatte diskussionen om hur de skulle kunna få min hängbuk till ett 6-pack. De kom fram till att ett fjäderbyte fram i combo med större dojjor skulle göra susen vilket jag tyckte lät lovande så vi får se vad framtiden har att bjuda på... 

Ekvationen om hur jag hamnade näck på ett par pallbockar får vi ta nästa gång för den ekvationen är lite mer detaljerad och ingående.

Tack för att du tog dig tid att titta in så här på kvällskvisten. Vi hörs snart igen!

Nya och lite mindre nya delar

De nya ljuddämparna

Min nya buk men långt kvar till 6-pack

Ägarinnan under konsultationen

Änligen Fredag!

Innan jag träffade Ägarinnan så hade jag oftast inget koll på vilken dag det var. Men nu har jag märkt en humörändring hos Ägarinnan som går hand i hand med vart i veckan vi är. Så här brukar hon bete sig. Måndagar går i temat: Jaghatarmittlivjaghatarmittliv. Tisdagar: Jag hatar mitt liv men jag kan tänka mig att leva ett tag till. Onsdagar: (nu kan ett och annat leende skymta förbi) Livet är ganska ok och snart är det fredag. Torsdag: Wohoo carpe diem.  Fredag & Lördag: Wohho livet är så jääääklaa götttt!!!!! Söndag: Jaghatarmittlivjaghatarmittliv. Och så ser det ut vecka in och vecka ut. Ganska underhållande faktiskt. Man kan väl säga att det är hon som står för humöret i vårat Bil&Ägarinna förhållande. Jag surar mest när jag inte har blivit körd på ett tag men hon brukar vinna även den kampen tillslut. Nog om Ägarinnan. Jag har ju knappt pratat något om mig själv på tid och evighet. Jag är som sagt Hajbilen. En Pontiac Firebird 1971. Importerades till Sverige 1976 (tror jag) och har sedan dess haft 18 ägare förutom Ägarinnan som är den 19:e och den första ägarinnan. Under huven har jag en 350 motor och inne i bilen en 350 låda. Jag har även headers vilket Ägarinnan har fått lära sig är väldigt viktigt att säga att jag har när någon frågar. På fötterna har jag 14" dojjor men dom främre måste bytas ut för jag har gått inåttåad ett par säsonger. Sen har Ägarinnan sagt att jag ska få större dojjor till någon säsong längre fram, allt för att jag ska se coolare ut (eller så var det för att fylla ut hjulhusen bättre). På magen har jag ett 3" avgassystem som kanske inte är optimalt placerat och det är därför jag släpar magen i backen om inte vägen är lika slät som en Formel 1 bana (ganska ofta med andra ord). Inombords är inredningen svart och i ganska okej skick förutom ett oförklarligt borrhål i väggpanelen på vänster passagerarsida. Min klädsel är "gräddvit" eller "skitful" som Ägarinnan också kallar den. Ful färg eller inte så är den i alla fall i gott skick men Ägarinnan har ändå envisa planer på att byta ut den till svart i framtiden. Vad jag tycker spelar tydligen ingen roll. 
(Källa: All info om min motor, växellåda, avgassystem etc. kommer från Bilmeks Raggaren. Hade det bara kommit från Ägarinnan så hade hon svarat "Jag har en vit bil som brummar mysigt...typ.." Fast hon vet faktiskt att jag har en v8. Det är ju alltid något :)).

Ja hörrni det var allt för i kväll. Tack för att ni tittade in! /Hajbilen

Min snygga rumpa

Gräddvitt med rallyratt och allt

Grymt benutrymme ;)

 

Reservdels shopping

Nu har det där förbaskade snöslasket börjat. Ägarinnan har i dag varit på sitt sämsta humör för det gick äntligen upp för henne att det inte kommer att bli vår förrän vintern har passerat. Hon har in i det sista önskat att Kung Bore för en gång skull hade skippat vintern och gått i ide i stället. Men som sagt så var inte fallet, snöblasket öser ner. Hon var nu tvungen att stå ut med sin vedervärdiga vinterbil flera månader till innan vädret blir tillräckligt bra så lilla jag får komma ut ur garaget. Det som räddade Ägarinnans dag var när Raggar Originalet hörde av sig. Han är kompis med Dynamit Harry som jobbar i Amerikat lite då och då vilket är jättebra eftersom han dessutom är intresserad av amerikanska bilar av alla dess slag och i Amerikat finns det reservdelar. Denna gång hade han tagit med sig en reservdelskatalog hem till Ägarinnan som nu Raggar Originalet ville förmedla. Sagt och gjort blev det en fika och överlämnande av reservdelskatalog och nu var det min tur att bli nervös. Jag vet ju att jag har lite skavanker som behöver åtgärdas. Bland annat lite inredning, en och annan ljuddämpare men framförallt parallellstag och byte av fjädrar fram. Då känns det tryckt att känna Bilmeks Raggaren. Ägarinnan får nämligen inte skruva på mig utan Bilmeks Raggarens övervakning och tur är väl det. Sist hon låg under mig och filosoferade så visste hon inte ens vad kardan var. Bilmeks Raggaren försökte hjälpa henne på traven genom att hinta om "Knut & Axel Kardan" men då trodde Ägarinnan bara att det var några som brukade vara med på Raggarfikat på Söndagarna. Ni kan ju gissa hur jag kände mig efter att ha hört det samtalet.. Hur eller hur så måste jag i alla fall ge Ägarinnan en chans. Ingen föds ju fullärd som jag brukar försöka intala mig själv när tålamodet tryter. Jag tänkte avsluta mitt lilla kvällsinlägg här och tacka så mycket för att du tittade in. God natt och jag hoppas på återseende!

Shopping Shopping!!

Ägarinnan hittade sitt nästa bilköp idag.

 

Motala Street Meet 2015

Ägarinnan och jag har hunnit vara ute på ett större äventyr tillsammans. Det var i slutet av sommaren som hon fick för sig att det skulle vara roligt att åka på ett street meet i den lilla grannstaden Motala. Sagt och gjort så gav vi oss av och med oss hade vi Herr & Fru Motor samt deras fantastiska lilla Raggar Hund. Planen var att möta upp det lokala muskelbils gänget från Muscle Gear och jag måste säga att jag var lite nervös. Det var ju trots allt Ägarinnan och min första bilträff tillsammans och jag visste inte riktigt hur hon förde sig i sociala sammanhang. Skulle hon prata vitt och brett om mig? Få folk att tro att jag startar på första försöket och går som en klocka? Men framförallt.... skulle vi hitta till platsen där träffen var? Som tur var så Är Herr Motor uppväxt i den lilla staden och kunde varenda gathörn utantill så han guidade oss rätt. Ägarinnan skötte sig utan anmärkning och lyckades inte med att ge vare sig mig eller någon i vår omgivning parkeringsskador så jag måste säga att jag är impad. Jag träffade mycket roliga bilar och lite annat folk på träffen och hoppas verkligen att det blir en repris nästa år. Ägarinnan hade också trevligt med tjurade lite över att det blev ett sådant ståhej för att hon var tjej och tycker om bilar. Det botade jag genom att starta min v8  med ett härligt vrål och hon rattade ut mig från bilträffen med ett stort förnöjt flin över hela ansiktet. 

Granskning på macken med Muscle Gear gänget

Uppställd med resten av muskelgänget

Nya vänner

Sedan jag flyttade in i Bilmeks Raggarens garage så har jag skaffat mig några nya vänner. De är visserligen ganska mycket äldre än mig men vi har en hel del gemensamt. En utav vännerna står mitt emot mig och är en Pontiac Costum Coupe från 1941. Det är Bilmeks Raggarens ögonsten och han vikarierade som färdtjänstfordon när Ägarinnans morfar skulle ta sig till sitt 80-årskalas nu i somras. Varför han fick hoppa in i stället för den kommunala färdtjänsten berodde på att Ägarinnas Morfar tycker att färdtjänst är för gamla människor och i det klientelet passar inte han in. Huruvida det stämmer eller inte kan vi prata om en annan gång. Min andra nyfunna vän är en Cadillac Coupe Devil 1956. Han är ny här i Sverige och har inte riktigt fått kläm på språket vilket har bjudet oss andra på många härliga skratt och på grund av diverse syftningsfel. Han är en riktigt skön snubbe som är mitt uppe i en grundlig genomgång av motor, el och inredning. Jag hoppas att han hinner göra sig i ordning till sommaren så vi kan dra ut på några härliga turer tillsammans. Jag får se till att Bilmeks Raggaren tjatar på honom så det blir verklighet. Runt hörnet står min tredje nyfunna vän Hudson Hornet från 1953. Han är en riktig klippa och hugger utan att blinka i där det behövs. Han hjälper bland annat Bilmeks Raggaren att köra runt med kärra när det ska hämtas och lämnas grejer. Dessutom följer han varje år med på husvagnssemester utan att klaga vilket är något som vi andra inte förstår. Själv hade jag bluffat att jag var trasig eller att batteriet hade laddat ur bara för att slippa att följa med. Men som tur är har jag ingen dragkrog så det löser sig automatiskt. Ägarinna  tycker inte om Hudde för hon säger att han är för stor. När hon sitter i hans framsäte så ser hon inte ut över instrumentpanelen och det finns ingen säteshöjning i världen som kan ändra på det. Jag tror faktiskt att det är lättare att uppfinna en medicin som får henne att växa och bli längre. Men det behöver ni inte säga att jag har sagt för då kommer det bli ett himla liv.
Ja hörrni det var allt för den här gången. Tack för att ni tittade förbi! Jag mår bra trots att jag hastigt fick flytta från bästkusten till denna lilla håla men det visade sig att det fanns fina bilar här också! :) 

Pontiac Custom Coupe -41

Cadillac Djävul -56

Hudson Hornet -53 

Mitt dop

Namnet Hajbilen kanske inte är det vanligaste namn man brukar döpa sin son till. Men nu är det så att  Ägarinnan är lite som hon är så hon tyckte att det var ett alldeles förträffligt bra namn till mig. Idén till mitt lite udda namn kläcktes av Ägarinnans mor en sensommardag när jag och Ägarinnan var ute och hälsade på modern i sommarstugan. Jag stod uppställd på gräsmattan och höll på att få en grundlig tvätt när det var dags för fikapaus. Sagt och gjort så åkte saft och kakor fram och mor och dotter damp ner bredvid mig. Helt plötsligt hör jag hur modern säger "han ser ju ut som en haj ju!" och ägarinnan hoppade förskräckt upp ur stolen och sa panikslaget "var? var? var?" Att tillägga är att Ägarinnan är näst intill fobiskt rädd för hajar så till den milda grad att hon tror att de bor både i diken och under farmors badkar. Modern svarade den lätt stressade Ägarinnan "nej, bilen ser ut som en haj". Efter mycket gräl mor och dotter i mellan om huruvida modern nu hade förstört mitt utseende genom att associera till Ägarinnans största fobi så fick Ägarinnan till slut ge sig eftersom modern faktiskt hade rätt. Min front i profil ser faktiskt ut som fronten på en haj. Den eftermiddagen döptes jag stämningsfullt i sensommarljuset genom att få en hink halvskitigt skurvatten över huven och ingen kunde vara mer lycklig än jag.

Jag i profil med kjol (nu ett minne blott)

Min nya coola look

  

Hälsoundersökning

Igår var det hälsoundersökning och mindre ombyggnation av mig i garaget. Precis när jag blev inställd för vintern så råkar det hända en liten olycka. Egentligen är det ganska genant men det är lika bra att jag berättar för er innan Ägarinnan hinner göra det. Jag har nämligen läckt olja. Det var inte meningen utan det blev bara så. Efter att ha körts regelbundet hela säsongen så var det ganska skönt att bli inställd. Jag varvade ner och slappande av och plötsligt så bara pös det över i växellådan. Innan jag hann att reagera så var skadan redan skedd och jag har skämts så dant sedan dess att mina vita ton har gränsat till rosa. Bilmeks Raggaren och Ägarinnan tog det hela med ro men bestämde sig ändå för att hissa upp mig för att undersöka saken närmare. Väl upphissad så konstaterade bilmeks duon att jag hade fler behov t.ex. omdragning av avgassystemet efter som jag har en tendens att släpa magen i backen när vägen blir för ojämn. En annan sak som Bilmeks Raggaren hjälpte Ägarinnan med igår var att höja sätet så hon ser över ratten när hon kör. För min del så känns det som en trygghet då jag flera gånger har funderat över huruvida Ägarinnan har någon syn eller inte men nu har jag alltså fått min förklaring till den lite ojämna körstilen.

 

Hur vi träffades

I september i år så var jag till salu igen. Min ägare hade lagt ut mig på annons och blivit uppringd av flera intressenter. Först att svara på annonsen var dock en Bilmeks raggare från mina forna hemtrakter i Östergötland. Han ringde åt en tjej som tyckte om oss bilar men besatt noll kunskap om oss (att tanka och fylla på spolarvätska tycker inte jag räknas som kunskap). Från det ena till det andra så dröjde det inte många dagar innan Bilmeks Raggaren och tjejen kom och tittade på mig. Min färg blev godkänd och likaså mina små skönhetsfel. Sen var det dags för provkörning.... Tjejen och min ägare hoppade in i bilen och tjejen startade mig och jag hoppade igång med ett ljudligt vrål. Men sen tog det liksom  stopp. Jag hörde tjejen säga "jahopp nu då?" till ägaren som lite stressat frågade tjejen "har du aldrig kört automat tidigare?!" Svaret blev inte helt förvånande "nej" och nu var det min tur att bli nervös. Hur skulle detta gå? Skulle hon ens lyckas få mig att rulla åt rätt håll eller skulle mitt korta liv sluta i grannens buskage? Provkörningen slutade i alla fall med att jag blev såld till den korta lilla saken som bedyrade att hon snart skulle få kläm på det där med att köra automat. Sedan dess har jag kamperat tillsammans med henne som nu kallas Ägarinnan och tillsammans har vi hunnit vara ute på otaliga äventyr både på landsvägar, kostigar och sena kvällar i garaget. Fortsättning följer...

Jag, Hajbilen